Healing

Att ge healing är naturligt och har använts av våra förfäder sedan länge. Alla har vi gett naturlig healing någon gång och vi har det i oss, tex när du tröstar ditt barn. Vissa healers har utvecklat sin intuition och medialitet tidigt i livet, en del har gått olika utbildningar, praktiserat och på så sätt väckt upp och stärkt sin healingförmåga. Människor reagerar olika på en behandling. De flesta upplever avslappning, en del att den åkomma som man sökt för lindras / stannar upp och en del kan bli helt friska. För att en healingbehandling skall få bestående effekt, behöver du själv ta ansvar för din personliga utveckling och göra de förändringar som är nödvändiga. Eftersom healing förstärker andra behandlings-metoder, går det bra om du får andra medicinska behandlingar under tiden. Rådgör dock alltid med din läkare.

När du får en healingbehandling av mig ligger du på en mjuk brits med kläder på. Du kan även sitta på en stol om det är svårt att ligga ner. Jag inleder med en kort avslappning för att komma ner i varv. Fortsätter sedan med att scanna din kropp med mina händer för att upptäcka eventuella blockeringar obalanser. Jag lyssna till min intuition och känsla hur jag ska gå vidare i behandlingen. När du får healing håller jag mina händer på eller en bit ovanför din kropp. 

Alla reagerar olika under en behandling. De flesta känner en djup avslappning, värme som strömmar och några kan även somna. En del kan uppleva olika färger, bilder, minnen som kommer upp, kan känna hur blockeringar släpper andningen blir lättare, oro och rädslor släpper. Upplevelsen beror mycket på vad var och en har med i sin ryggsäck. För en del kan läkning gå fort och för en del behövs det längre tid. Viktigt att  i sin process till läkning och välmående göra sitt bästa utifrån sin aktuella situation och  följa sina egna framsteg utan att jämföra sig med andra. Alla människor är unika på sitt sätt, tack och lov! 
 

”Alla sanningar går igenom tre stadier.
Först blir de förlöjligade.
Sedan blir de våldsamt motarbetade.
Slutligen blir de accepterade som alldeles självklara.”

Schopenhauer (1788-1860)